Via podcasten Boagworld fick jag nys om MoFuse där jag byggde en mobil version av axbom.se på 10 minuter. Det kunde förstås ha gått snabbare(!) men jag ville ha in min egen logga.

RSS-flöden fortsätter att revolutionera webben och ett i raden av alla tjänster som erbjuder en mashup baserad på denna teknik är MoFuse.

RSS-flöde och egna sidor

Du matar helt enkelt in valfria RSS-flöden som då blir sidor i din mobila webbplats. Det går även att bygga egna statiska sidor som är speciellt byggda för den mobila webbplatsen.

Här ser du resultatet av min egen ansats och numera hittar du alltså min mobila variant via m.axbom.se om det smakar.

Opera Mini och Safari kräver inte mobila sajter

Själv använder jag förstås Opera Mini (Opera Mini 4.1 finns ute i beta-version) på min Nokia E61 och upplever webben som den verkligen ser ut. Med webbläsare som denna och Safari på iPhone kanske det snart är slut på specialanpassade mobila sajter - den funktionaliteten byggs helt enkelt in i befintliga sajter.

Sekundär spaning. "Fuse" verkar vara nästa modeord. Nyligen testade jag FuseCal (fortfarande alpha-version) för att synkronisera olika typer av kalendrar.

Forrester Research tror att 2008 blir året då företagen anammar webb 2.0 på riktigt. Detta trots att företagen enligt egen utsago planerar för andra saker (säger Forrester). Jag hoppas förstås att Forresters spådomar slår in, men påminner också om vikten av en tydlig strategi och utbildning av användarna.

Forresters definition av Webb 2.0 är, fritt översatt av mig:

En samling tekniker och applikationer som möjliggör effektiv interaktion mellan människor, innehåll och och data; som kollektivt gynnar nya verksamheter, teknikerbjudanden och sociala strukturer.

Det de menar med detta är förstås wiki-verktyg, bloggar, webbaserade verktyg för samverkan och utbyte av idéer (sociala nätverk) och tekniker för spridning av information, som RSS-flöden.

I rapporten Top Enterprise Web 2.0 Predictions for 2008 ger analytikern Oliver Young framför allt tre skäl som gör att företagen i år (kanske aningslöst) kommer släppa fram dessa prunkande användarcentrerade talangrabatter (de måste trots allt vårdas av någon med koll på läget):

1. IT-proffsen använder redan webb 2.0. Alltså är steget inte så långt till att man för in det i övriga organisationen.
2. If you can't beat them, join them. Om medarbetarna redan använder och anammar verktygen så är det bättre att de installeras internt och sanktioneras av ledningen, än att de fortsätter orsaka intressekonflikter.
3. De får dig att se cool ut. För IT-avdelningar som vill bli en del av verksamhen gäller det att visa framfötterna. Man ska inte underskatta intrycket som sexiga funktioner kan ge.

RSS-flöden som drivkraft

I rapporten nämns att RSS kommer vara den vanligaste och populäraste webb 2.0-tekniken som implementeras. För mig är det en självklarhet att inga av de övriga webb 2.0-teknikerna klarar sig utan RSS, och jag är därför benägen att hålla med. RSS är framför allt en pytteliten investering som ger enormt mycket tillbaka.

Samtidigt läser jag hos XiTi Monitor om hur RSS-flöden påverkar trafik till webbplatser. Enligt deras undersökning kommer 2% av den totala trafiken från RSS-flöden (53 sajter med RSS deltog i studien). Fortfarande ganska liten andel alltså, men helt klart ökande.

För oss som insett hur häftigt och omdanande RSS är, så är det svårt att leva utan, men när jag är ute och föreläser så märker jag hur svårt det är att få fram just hur sexiga RSS-flöden är. En massiv informationskampanj skulle inte vara fel.

Hur sker utbildningen av personalen?

Samtidigt som storföretag spår explosion för webb 2.0 i en studie från Change Wave Research vill jag se tydligare investeringar i utbildningen av medarbetarna. Fler verktyg kommer inte göra it-skygga medarbetare mer produktiva förrän fördelarna, motiveringar och strategier klarlagts. En smart medarbetare ifrågasätter; verktygen ska inte infogas i organisationen utan en gedigen utredning om när, var och hur de ska användas.

Vi må peppra med orden blogg, wiki och sociala nätverk, men hur de i slutändan ser ut, fungerar och används kan skilja sig åt rätt dramatiskt. Frågan bör alltså inte vara hur många bloggar man har, utan snarast hur man använder dem till sin fördel.

Förresten: Har någon förstått varför IDG envisas med att skriva "Webben 2.0"? Det heter trots allt inte "The web 2.0".

(Ursprungligen inspirerat av ReadWriteWeb)