Syftet med den här uppsatsen är att skapa en djupare medvetenhet om och förståelse för de kommunikativa aspekter som bidrar till formandet av den litterära översättningen. Genom att analysera ett litterärt verk och dess översättningar, med hjälp från teorier om tolkning och kommunikation, avser jag att försöka dra slutsatser om problematiken kring litterära omskrivningar. De verk som ska genomgå analysen är The Catcher in the Rye av JD Salinger samt dess två översättningar av Birgitta Hammar respektive Klas Östergren.

Jag vill också här återknyta till några av de frågor jag ställde inledningsvis, och som härleder syftet med uppsatsen, det vill säga frågor som: Varför är så att jag så sällan upptäcker eller besväras av en säregenhet som kanske bara borde förstås av de infödda läsarna av boken – på originalspråket? Finns det verkligen inga skillnader mellan kulturerna som borde orsaka problem för mig som läsare? Finns det verkligen ord på svenska för allt det som originalförfattaren väljer att skildra utifrån sitt lands erfarenheter? Finns det inga språkliga typfall som jag borde ha svårigheter med att förstå?

För att få en inblick i svaren på dessa frågor måste jag först besvara den övergripande frågan: Hur anpassas en litterär text till en ny kultur? och jag utgår då ifrån följande frågeställningar:

• Går det att vara objektiv när man översätter litterära texter?
• Hur ser kommunikationssituationen ut vid litterär översättning?
• Vilken roll spelar mottagarnas kulturella referensram i litterär översättning?
• Vilka översättningssvårigheter går att utläsa i en litterär text?
• Vilka lösningar erbjuds vid litterära översättningsproblem och varför?