Jag började titta igenom TV-serien Kyle XY häromkvällen. I en tidig scen ska pappan i Kyles fosterfamilj förklara att något är hett. Han ropar "hot!", låtsas vidröra föremålet, skriker "Ow!", viftar med handen och gör en liten underlig dans.

Berättarrösten, som återger Kyles tankar, konstaterar sakligt:

Det här varelsen var uppenbarligen en överlägsen kommunikatör. Jag förstod på något vis allt som den sa, och undrade varför andra människor valde att prata så ineffektivt.

Kyle, varandes helt ny och utan språkkunskaper i detta tidiga skede, förstår alltså eftersom orden kombineras med en charad, så som man ibland talar till någon som har svårt att förstå ens egna språk.

Jag skrattade högt åt scenen, som man ibland gör när någon beskriver en komplicerad företeelse på ett fantastiskt enkelt sätt. När jag pratar om tillgänglighet så understryker jag alltid hur viktigt det är att förmedla informationen på flera sätt (bilder får alt-texter, video får skript, text måste utformas så den kan läsas av talsyntes, och så vidare).

Den överlägsna kommunikationen är redundant och uttrycks med en flora av intryck för alla sinnen - som både förtydligar och gör budskapet mer intressant.